Redan första sessionen blev magisk - vi hade bokat kl. 9 en söndag och när jag tittar ut genom fönstret ligger dimman tät. Jag åker i förväg till Västerlösa kyrka där vi ska träffas och fångar lite stämningsbilder, innan Bea och Patrik dök upp. De var väldigt goa och ställde upp på allt jag hittade på.
Read More
Helena & Björn - Game of Thrones bröllop i Linköpings domkyrka
Tidigt i min “bröllopskarriär” blev jag erbjuden att fotografera Helena och Björns bröllop. De bestämde sig lite spontant att gifta sig i samband med sonens dop och snodde ihop ett kombinerat bröllop/dop på ungefär två månader. Så det går också - ifall någon är orolig att de startat planeringen “för sent”. :)
De hade Game of Thrones-tema, vilket passade utmärkt med Linköpings domkyrka. En stenkoloss som stått där sedan 1100-talet, med mörk sten och relativt små fönster. En fotografs mardröm - eller dröm, beroende på hur man ser det. Jag älskar den och som sagt - den är väldigt GoT. De mörka “kalla” stenväggarna och det varma ljuset från kyrkoljusen blir så snyggt!
Det hela skedde under en köldknäpp i februari och snön föll ymnigt när vi (snabbt) tog gruppbilder utanför kyrkan. Sedan gick alla till församlingslokalen och jag och brudparet tog några parporträtt. Alldeles vid kyrkan ligger Linköpings slott, med en sån där gammaldags tunnelingång vilket gav tak, bakgrund och ram beroende på hur vi ställde oss.
Många kusiner som inte träffas så ofta var på plats, så det blev ett riktigt släktkalas, men med allt som hör ett bröllop till, förstås. Tårta, sång och till och med egenskrivna sånger! Det är en tradition i vår familj, berättade brudens morbror.
När det var dags för mig att sätta ihop bildspelet så försökte hitta lite romantisk Game of Thrones-musik, men det visade sig vara svårt. Dyster - check, pampig - check, sorglig - check. (Ni som sett serien kan nog lista ut vad en sökning på “Game of Thrones wedding” ger för träffar!)
Det var det första bildspelet jag gjorde, och jag tycker nu att det är lite “stressigt”, men musikvalet blev bra. :)
Charlotta & Oliver - bröllop i Kvilling
Mellan jordbruksfält och skog på Östgötska slätten, strax norr om Norrköping, ligger Kvillinge kyrka. Det har stått en kyrka på den platsen sedan 1100-talet. Den version man ser idag är väldigt vacker, även om den till större delen “bara” är från 1890.
Där gifte sig Charlotta och Oliver en härlig sommardag förra året.
De har tre egna barn och det var en hel drös ungar som gäster för dagen - bland annat tre kusiner kring halvåret, alla födda med några veckors mellanrum!
Charlotta förberedde sig med sina tärnor på ett hotell i Norrköping, med frukost, sminkning, amning och ångstrykning av klänning.
Oliver höll sig därhemma, men hade rätt fullt upp han också, med barn, släkt och vänner.
Jag rekommenderar alltid att man förenklar logistiken på en bröllopsdag så mycket som möjligt. Det kanske låter tråkigt och praktiskt, men det är ju faktiskt tvärtom - det är för att man ska slippa ägna dagen åt transporter och annat tråkigt. När Charlotta kom från hotellet ordnade vi en First look i ett grönområde i deras kvarter, och därefter lite gruppbilder.
Oliver: “Vi måste ju ta en bild vid rutchkanan också!” Sagt och gjort.
Sedan var det dags för lunch, och vi passade på att ta några familjebilder också. När par med barn gifter sig så är alltid mitt förslag att förfotograferingen blir en familjefotografering, så att man slipper stressa över att få fina familjebilder just på bröllopsdagen. Men självklart tar man några då också. Bara mindre stressat - och mer tid för skoj. :)
De två äldre barnen fick vara med längst fram i kyrkan, och utforskade altarringen. Storebror var ringbärare och skötte uppgiften med bravur.
Jag har aldrig mött en präst som haft något emot barn i kyrkan - de är så säkra i sin roll att lite barnarop och stoj inte stör dem alls. Själv tycker jag det bara är roligt, det livar upp både stämningen och bilderna!
Sedan skötte sig de två unga herrarna exemplariskt, och fick lite uppmärksamhet av mamma och pappa när det behövdes.
Efter vigseln tog brudparet en sväng förbi sjön Glan för parporträtt. En till sak jag i regel rekommenderar är parporträtt efter vigseln. Ibland går det inte att få ihop med schemat, men om det går har det flera fördelar: man kan slappna av efter vigseln, och det är en chans att få lite egentid. Även om själva fotograferingen kanske inte verkar vara bästa tillfället att hänga med sin kära (men det kan det vara!) så är det vägen dit och därifrån. Åk/kör långsamt och prata om allt som varit, och allt som kommer.
Samtidigt fick gästerna tid att samlas och mingla vid festlokalen - Skärlöta gård. En otroligt charmig lada som brudparet hade ägnat dagen innan åt att dekorera.
En charmig detalj var en tom tavelduk som vem som helst fick måla på. Det blev till slut helt full med små figurer, blommor, hälsningar och abstrakta mönster.
En helt vanlig, underbar och perfekt bröllopsdag!
Jag var med till solnedgången, och då molntäcket var lite för tjockt för solnedgångsbilder så använde vi aftonskogen som bakgrund istället. Kvällsljus är alltid magiskt. Resultatet ser du högst upp.
Sarah & Niklas bröllop - Kristinahuset i Sköndal
En dryg vecka före deras bröllop 1 juli 2023 tvingas Sarah & Niklas fotograf lämna återbud. Dock letar hon upp flera alternativ för dem att kontakta, och jag har turen att få uppdraget!
Jag brukar alltid reka platsen, och helst ha en förberedande fotografering med brudparet, men i det här fallet var ingetdera möjligt, vi hann bara med ett online-möte och sedan åkte jag upp till Stockholm och Stora Sköndal.
Själva vigseln skulle vara i Stora Sköndals kyrka, och allt därefter på Kristinahuset, som huserar restaurangen Nice Valley.
Jag såg till att vara några timmar tidig, så jag hann spana ut några fina platser. Men det var inga problem att hitta sådana i den vackra miljön.
En väldigt trevlig restaurang, grundad av Martin Johansson, som under Covidtiden förlorade sin cateringverksamhet. Då startade han en restaurang i sin trädgård, som sedemera flyttade till Kristinahuset. Kombinationen av gammal lokal och modern restaurang är jättehäftig.
Jag träffade första Niklas och förberedde i ett rum på Kristinahuset. Sedan gick vi upp till kyrkan. Sarah dök upp och det blev en härlig first look. Sarah var gravid och vacker som en dag. Det märktes direkt att det här var två människor som passade varandra. Så härliga och spralliga!
Brudparet gömde sig medan gästerna samlades, sedan följde en mycket vacker ceremoni. Efter den blev det ett långt kramkalas och gruppbild. Gästerna började minglet nere vid Kristinahuset och jag och brudparet ägnade en halvtimme åt porträtt. Efter brudskål och mer mingel gick gästerna över till Växthuset alldeles bredvid huvudbyggnaden för middag.
När de samlats där så var det dags för mig att packa ihop och ge mig av hemåt, med många härliga bilder och minnen med i bagaget.
Mina tips för en perfekt bröllopsdag
Bilder: Anders Vahlberg
7 juli 2018 gifte sig jag och Louise i ett träsk. Det var den enda dagen på hela månaden med regn och under lunchen exploderade överjäst hallonkvass på gästerna. Kort sagt - det var en helt perfekt bröllopsdag.
Practice makes perfect. Det är ju sant, men att arrangera bröllop är i regel inget man kan träna på tills det blir perfekt, så jag skulle vilja dela med mig av några lärdomar jag plockat på mig för att ert bröllop ska bli så bra som möjligt.
Kom överens som par om ramarna
Vi förlovade oss i mellandagarna, så vi hade ungefär ett halvår på oss. På tok för kort tid enligt guiderna på internet, men såna ska man läsa med en nypa salt!
Innan vi bokade en enda sak så pratade vi igenom vilket typ av bröllop vi ville ha. Kyrka kändes inte nödvändigt för någon av oss. Vi ville båda att det skulle vara utomhus, och kom fram till en picnic nära skog men med tillgång till tak över huvudet ifall det regnade.
Att komma överens om ramarna är det första man bör göra i planeringen. Ungefär antal gäster, tid, budget, stil och typ av plats (skogsdunge, restaurang, Spanien). Diskutera igenom allt och väg för och emot med alla alternativ. Är ni överens om de stora dragen så kommer detaljfrågor att vara mycket lättare att reda ut. Märker ni att mindre detaljer hela tiden leder till långa diskussioner så är det ett tecken på att ni kanske ska ta ett steg tillbaka och fundera på helheten. Vad är rätt för er?
Vi bestämde oss för att göra så mycket som möjligt själva, Louise fick feeling och sydde både sin egen klänning och bakade bröllopstårtan. Det krävdes två testtårtor under våren så serverades på diverse årsmöten och terminsavslutningar.
Sätt förväntningarna
För er själva, utifrån ramarna ni nu kommit överens om, men också för tärnor, bestman, föräldrar och andra som kommer att vara delaktiga i er bröllopsdag. Ett bröllop kan vara så många olika saker och det händer lätt att folk ger råd utifrån vad de själva vill, inte vad som är bäst för er. Men har ni satt ramarna så blir det lättare att motstå välmenande men missriktade råd. Det är också lättare för andra att ge vettiga råd.
Min morfar, som då var en pigg 97-åring, tyckte det lät jobbigt och tackade nej. Hade vi förklarat tydligare på inbjudan hade han kanske kommit.
Var flexibla inom ramarna
Har ni väl satt ramarna så var öppen mot att detaljerna kanske ändras under vägen. Vi delade in gästerna i grupper om 4-5 pers och de skulle få sitta “var som helst”, med en filt och en picknickorg. Men vår picknick blev en lunch i ett partytält. Korgarna blev trälådor, och filtarna lade vi på bänkarna så det blev bekvämare att sitta. Men idéen att 4-5 personer delade mat hade vi kvar och det blev väldigt lyckat!
Bröllopstraditioner är en meny
Det finns många åsikter om vad som måste vara på ett bröllop, och även om man länge drömt om det sagolika, traditionella bröllopet så kan det vara värt att ställa sig frågan: “varför vill jag/vi ha detta?” kring varje sak.
Jag ser det som en meny: välj ut det ni vill ha och välj bort resten. Och var inte rädda för att lägga till något otraditionellt om det passar er - och i viss mån gästerna. Även om ni båda gillar fribrottning så är det kanske inte helt rätt aktivitet om ni har klädkod mörk kostym.
På vårt bröllop hade vi vit klänning och mörk kostym, tårta, bukett, quiz, fotograf och vickning med grillad korv. Traditionellt och bra.
Vi hade också kendouppvisning, ett eget ihopknåpat escape room och till korven serverades whiskey på det i övrigt alkoholfria bröllopet. Because why not?
Brudparet gör kendokata fyra.
Måla fan på väggen
Om det är något tips jag vill ge er så är det detta: måla fan på väggen!
I och med att vi aldrig planerat ett bröllop förut, och knappt en fest av det här slaget, så var det svårt att veta vad man glömt att tänka på.
Så fort dagen var grovt planerad så gick vi igenom den steg för steg, igen och igen, och frågade oss “och ifall det här händer?” “och det här?”, “och det här?”.
För varje sak som kunde gå fel ställde vi oss två frågor:
Hur kan detta undvikas?
Vad gör vi om detta händer?
Det kallas “fear setting”, och är ett otroligt bra verktyg. Istället för ett vagt moln av oro så har man konkreta katastrofer att hantera - och en plan för dem. Det spelar ingen roll om oron är rimlig eller irrationell.
Exempel:
Regn på bröllopsdagen förstör festen.
Undvik: Ha inte festen utomhus.
Hantera: Ta med paraply.Gästerna avskyr vårt otraditionella bröllop, spottar oss i ansiktet och går hem tidigt.
Undvik: Förbered gästerna genom att berätta om tema/aktiviteter i inbjudan.
Hantera: Förbered vänliga men tydliga förklaringar ifall någon gäst ifrågasätter. Intala er själva att det faktiskt är ert bröllop.
Oron för att något ska hända är ofta värre än att det faktiskt gör det. Dra ut monstren i ljuset, då är de inte lika läskiga.
Delegera
Jag och min fru arrangerade vårt bröllop helt själva, och agerade även värdpar under själva dagen. Vi anlitade dock två personer som jobbade i köket och serverade lunch och tårta. Vi är jättenöjda med hur det blev, men om det är något vi skulle ändra ifall vi skulle göra det igen så är det nog att ha en toastmaster eller -madam under dagen. Att kunna släppa det praktiska och bara vara med är mycket värt!
Om man har egna barn så bör man planera deras dag nästan lika noga som sin egen. Även om ni tänkt preppa hemma så kan det vara värt att ha någon till hands som kan roa/snyta barnen vid behov. De känner av pressen den här dagen och kan kräva extra uppmärksamhet.
Dagens hjältar!
Välj rätt fotograf för er
Förutom pris och fotografens stil så är det inte oviktigt hur ni trivs med fotografen. Hen är trots allt den utomstående ni kommer ägna mest tid med under bröllopsdagen. Försök i möjligaste mån träffa personen på riktigt.
Bröllopsbilderna - det som är och inte är avbildat - kommer påverka hur ni minns bröllopsdagen. Glöm inte att diskutera vad/vem ni vill ha bild på. Ska tårtan, buketten eller klänningen fotograferas separat?
Vår fotograf var en bekant, och det låter kanske ironiskt, men Anders (vår fotograf alltså!) tar väldigt fina bilder och han hade dessutom en rejäl storformatskamera. Anders föreslog själv att vi skulle anlita en riktig bröllopsfotograf, så skulle han bara ta storformatsbilderna och så här i efterhand hade det förstås varit det bästa. Om inte annat för hans skull! Att fotografera en bröllopsdag är ett mastigt uppdrag, speciellt utan tidigare erfarenhet - men det här var innan jag själv tog steget att bli professionell och hade inte riktigt förstått hur mycket jobb det innebär. Och vi var i full DIY-mode, studerade och tränade bröllopsposer själva, och tänkte att det här klarar vi även utan professionell hjälp. Sedan accepterade vi också att han inte var proffs och att det inte skulle bli bilder på den nivån.
Vi tog några parporträtt och gruppbilden med storformat, det blev en liten snackis bland gästerna.
Så HÄR ska en kamera se ut!
Egentid
Innan ni bokar in hela dagen, försök skjuta in en liten stund, bara för er. I samband med first look, eller kanske att ni kör själva från parfotograferingen till festen och tar en liten omväg. Glöm inte att dagen trots allt handlar om er två. Efter att Louise åkte till frissan på morgonen sågs vi inte på tu man hand förrän vi var på hotellet, halv två på natten.
stor frukost och mycket vatten
Det blir lätt lite si och så med maten under en bröllopsdag, och det man äter är inte alltid det nyttigaste. Börja dagen med en rejäl, nyttig frukost så har ni det iallafall. Och nästan oavsett väder och temperatur: drick vatten hela dagen. Om det är varmt och soligt så är det absolut nödvändigt - men även i milt klimat så är man igång hela dagen. Låt inte dagen störas av huvudvärk eller yrsel.
Och till sist
Vid lunchen hade varje picknickback en flaska hallonkvass, hemmagjord av en av gästerna. Vi hanterade förmodligen inte flaskorna så väl, och de byggde upp ett tryck som gjorde att när folk skruvade upp korkarna så sprutade det åt alla håll. Det hände första gången precis bredvid oss. Louise tittade ner på sin brudklänning, såg att den inte var helt röd, och skrattade sedan högt.
Alla hade inte uppfattat vad som hänt och ett till försök att öppna (försiktigt) gjordes, med samma resultat. Idag är det förmodligen vad gästerna minns bäst från vårt bröllop.
Det viktigaste för att ens bröllopsdag ska bli perfekt är att man accepterar att allt inte blir perfekt.
Vem vet vilken katastrof från ert bröllop som blir mest minnesvärd?
Är jag rätt bröllopsfotograf för er? Läs mer om hur jag fotograferar bröllop, eller bara:
Vilket är bäst?
Det tog inte lång tid efter att fotografin uppfanns och blev någorlunda användbar förrän vi började fotografera varandra. Och sedan dess har alla porträttfotografer behövs ta ställning till ett evigt dilemma:
Spontana eller arrangerade porträtt?
Det är något jag måste fundera på hela tiden. Beroende på uppdrag, situation och syfte med bilderna så kan det ena eller andra vara lämpligt. Själv gillar jag spontana porträtt, och det kanske låter lite lustigt. För när man anlitas som fotograf är ju alla bilder på sätt och vis arrangerade, eller?
Nja, riktigt så enkelt är det inte.
I ett arrangerat porträtt är den/de som avbildas uppmärksamma om kameran - även om de kanske inte tittar rakt in i den. I ett spontant porträtt har de uppmärksamheten någon annanstans. Och där går jag gärna in och tar några bilder.
Jag brukar kalla det “semi-arrangerade”. Dvs man har arrangerat situationen, t ex att man sitter på golvet och leker. Men därefter arrangerar jag inget utan fångar bilderna som naturligt blir.
Vid en familjefotografering nyligen tog jag denna bild av familjen med nyaste medlemmen Edwin.
Men också den här:
Vad är bäst? Svårt att säga.
Vilken visar bäst hur man såg ut, vilken visar bäst hur man kände?
Vilken hänger man på väggen, eller sätter i fotoalbumet?
Vilken stannar man längst vid, vilken väcker mest minnen?
Lyckligtvis finns det inget slutgiltigt svar på detta, utan jag och alla andra fotografer måste fortsätta klura på detta för all framtid. Härligt!
Att se sina barn
Jag har äntligen tagit tag i det dåliga samvetet att gå igenom mina egna familjebilder och välja ut för utskrift (japp, självklart är jag lika dålig på det som alla andra) och när jag funderade på hur jag ska visa upp dem råkade jag uppfinna månadsbildkalendertavlan (name to be changed).
Mer info om den kommer kanske framöver!
Men det är intressant att gå igenom gamla bilder, de från förra sommaren gjorde verkligen att man längtar efter sommaren som nu är i antågande. Med så små barn som mina (2 och 4) så är det mycket som ändrats, men vissa saker är samma. Samma keps, samma leende. Lustigt, ibland känner man starkare för ett ögonblick när man ser det i efterhand.
Jag gillar att skapa bilder som kallar vardagspoesi, bilder med lite “magi” i sig. Att sitta och välja ut bilder och jobba med dem lite lagom är så roligt! Men det är frågan om bilderna eller barnen som är magiska….
Barnens äventyr
Min fru och hennes syskon är så perfekt koordinerade att kusinskaran där är (snart) sex ungar med 1-1,5 år mellan varje.
På lördagen var det 3-årskalas för en av kusinerna - med mormor, morfar, moster, morbror och samtliga kusiner på mammas sida.
Mitt under kalaset tar min fru kameran så jag fick vara med på bild. Här med yngsta dottern, som är mer intresserad av ballongerna i taket.
Morfar tittar på Miriam. Knappast en bild som kommer vinna kompositionspriser, men det är ändå min favorit bland de jag tog på kalaset.
Ungar vars första år var under Covid har inte fått umgås så mycket med äldre släktingar som man skulle velat, och det känns extra bra att de är så bekväma med sin utökade familj.
Varje år samlas ett gammalt TVM-gäng (“Tre vildmarksmål”, som Scouterna fast genom friluftsfrämjandet) där min fru ingår och deras respektive och bakar pepparkakor. I julas blev det inte av, så istället planerades en våffeldag istället. Som råkade hamna på söndagen efter barnkalaset. Puh!
Först var planen att börja på badhuset - men småkrassliga barn styrde om till pulka och grillning istället.
Vädret samarbetade i pulkabacken, men när det väl blev korv var alla barn väldigt kalla och trötta så jag fick bära istället för att fotografera.
Gamla och lite nyare vänner, stora och små barn. Även om vi inte ses så ofta är det trevligt att bara träffas och hänga en stund.
På kvällen var barnen ganska speedade och det blev springtävling i hallen. Då får man passa på att träna panoreringar! För att vinna tacklade Oscar sin lillasyster några gånger - hon tog det rätt bra (har ju fått en mer hårdhänt uppväxt än sin storebror iom att han inte hade en storebror), men vi tog ändå en diskussion om vad får och inte får göra med honom.
Den kvällen somnade de utan större protester.
Vintersolen lyser på Kärna kyrka
Efter snöstormen i tisdags så har det varit underbart fotoväder. Klart, kallt, snö överallt. Snö och starkt solsken kan ge svåra fotoförhållanden, men använder man bara ljuset rätt så kan man få fantastiska bilder. Molniga dagar när ljuset ligger jämnt överallt är det lättare att få en okej bild, men det blir också lätt tråkigt.
Det är många gånger så, ju svårare det är att få ett bra resultat, desto bättre blir resultatet när man väl lyckas. Och man blir sällan lycklig av att bara göra det som är lätt!
Idag blev det en promenad till Kärna kyrka, som formligen strålade i solskenet.
I den orörda snön syntes spår av hare och från träden runt om kyrkogården hördes skata och annan småfågel. Men de satt så högt och flög så fort att det var lögn att fånga dem på bild. Fågelfotograf är jag icke.
